Vargarna
Vandrar
scouterna

Vargarna

Vandrar
Scoutpatrullen
Vargarna

     
  Hem


Bilder


Hedvig Eleonora
scoutkår


Fakta om Vargarna

Påta

HE Sånger
HE Sånger


 

 
Ny Bulletin 2011 nr 3
 
Vargarna

 
  Svenska Scoutförbundet  
     


Denna site är sponsered av

Redaktör
Webmaster

 

                                                 Vandrarscoutlaget Vargarna

                                                             Grundat 1936

                                                          www.vargarna.org

 

                                 Bulletin nummer 3 detta nådens år 2011

 

                 Först vill jag nämna att en av våra gamlingar har kallats hem:

 

                        

                                                            Dagen dör,

                                                skymning rår

                                 över skog, över berg, över hav.

                                          Allt är ro, vila trygg,

                                                  Gud är när.

 

                        Fd gruppchefen grupp sjö         

                       

                          Sven ”Basso” Eklöf  

                                          

har den 25 april 2011 efter ett 85-årigt rikt liv gått in i evigheten. Någon gång vid mitten av

1930-talet blev han scout i Nyköping. När han vid mitten av 1940-talet flyttade till Stockholm

blev han medlem i Hedvig Eleonora scoutkår, där han mycket snart blev en av de ledande i

sjöscoutverksamheten som startats några år tidigare.  I början av 1950-talet bedrevs sjöscouting

i Hedvig Eleonora på två avdelningar med Basso som sammanhållande kraft. På Wässarö-lägret

1949 var han en av de drivande liksom under många år på scoutkårens basarer. Stor nytta och

glädje hade kåren av att han var verksam som dekoratör på varuhuset NK,  där han ordnade

så att mammaföreningens brudkista varje höst fanns utställd i ljusgården med åtföljande brudkistelotteri.

Det gav under många år goda intäkter till kårens kassakista. Från NK inköptes också förmånligt

en hel del textilier som blev gardiner mm på Påta där han och han hustru Ansa utförde en hel del

arbeten under ett antal år kring 1950. Ansa hade han träffat i Hedvig Eleonora där hon var Akela

för Mowgliflocken.  I Vargarna intogs han vid mitten av 1950-talet, där han snabbt var med om att

bilda en båtburen sektion, som tog sig namnet GASK (Gamla Avdankade Scoutledares Klubb).

Efter tiden på NK var han under några år försäljningschef på Dymo, vilket medförde att kåren

på 1960-talet hade gott om märkapparater. På senare år drabbades Basso av förlamning i benen

vilket medförde att han hade begränsade möjligheter att medverka i olika vargevenemang. Med

sin permobil kunde han dock röra sig relativt fritt i sin hemstad Vaxholm där han blev ett välkänt

inslag i stadsbilden påstås det.  Att han är ett högst påtagligt inslag i många scouters minne vet vi!  

                                                                     

                Christer Lundin                    Sture H. Andersson           

                 styresman                           styresman emeritus

 

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Den som vill hedra ”Bassos” minne kan sätta in ett belopp till Scoutledarnas  Påtafond, pg 16 23 64 - 4,

”Vandrarscoutlaget”. Ange ”till Bassos  minne”.

 

Begravningsgudstjänsten äger rum fredagen den 27 maj 2011 kl  1330 i Vaxholms kyrka.

 

 

Utöver detta dystra faktum har Benke Tholin dessutom meddelat att 2008´s centralpunkt

för vår kulturresa, Kjesäter, skall läggas ner av ekonomiska orsaker.

Denna scouternas egen Folkhögskola.

 

Men så till gladare skeenden: Dock först med en allvarlig accent.

 

7.2 Var det så dags för det som skall kunna göra oss till hjältar om en olycka är framme.

Milla har ju flaggat och gjort reklam för en kurs i Hjärt-och Lungräddning. Även om vi

snarare kan sägas stå i riskzonen för att vara ”in the receiving end.”  av sådant, så kan

man faktiskt råka stöta på en olycksplats. Och då kan det vara bra att veta vad man skall göra.

Det var ett gäng yngre scoutförmågor från kåren och fyra ystra Vargar som samlades i

Församlingshemmets lilla rum för att under Millas ledning bli förkovrade.

Till att börja fick vi se två scenarior på bild, en singelolycka med bil och sedan en i

hemmiljö, där en person ligger på golvet.

I båda fallen skulle vi ange vad som vi trodde var det farligaste i omgivningen.

För vår handledare poängterade att det viktigaste att vi såg till vår egen säkerhet, för

vilken nytta gör man om man själv blir skadad. Det är värt att tänka på.

Vilken sak är farligast vid en krockad bil? Är det läckande bensin, en knäckt elstolpe,

andra förbikörande fordon eller något annat. Olika förslag dryftades.

Likaså i hemmet där en människa ligger medvetslös på golvet. Spisen står på,

kaffebryggaren ligger på golvet, en större hund vakar över matte och en vätska har runnit

ut på samma golv.

Vad gör man?

Denna spalt är inte avsedd att ersätta kursen, utan ni får antingen gå den själva

eller prata med Milla.

Efter lite fika kom det som gör att åtminstone jag fick problem.

Med krav på viss smidighet så skulle vi så börja med de fysiska aktiviteterna.

De flesta av oss har ju tränat mun mot munmetoden. Men att stå på knä på hårt

underlag är en prövning. Att sedan böja sig ner gjorde inte saken bättre. Jag tog

helt enkelt överbalansen, även om jag teoretiskt lärde mig hur det går till. Med de

lilla MiniAnn, ni minns väll dockan Ann, som vi använde. Pressa ihop dess näsa,

lyft upp hakan och blås in luft så att ballongen fylls i dockans bröst. Detta om lungräddning.

Vad gällde hjärtarbete så var det lite lättare, även om knäna värkte. Då gällde det

att man skulle göra ett hyfsat antal kompressioner, så mycket att ett klick hördes varje gång,

innan man växlade till ovanstående blåsning. Att dagens mobiltelefoner kan anses som ett

hjälpmedel i sammanhanget, framgick också med klarhet.

Hur lättsamt jag än framställer det ovanstående så är det viktiga kunskaper som kom

oss till del, och jag vill tacka Milla att jag fick vara med. Även om jag fick ett tillrättavisande

när jag mottog mitt intyg på deltagande i kursen. Inte kommer jag ihåg att man som scout tar

emot saker med vänster hand eftersom man skall göra scouthälsning med höger.

 

Löpnisse

 

Onsdagen 9 mars samlades 21 Vargar, Varginnor och Vargvänner för att göra

Östermalms militära förflutet.

Det var inte så kämpigt då solen lyste från sin allra bästa sida och inte med sin

frånvaro. Det enda som var lite skakigt var att det var halt i den smältande snön och

isen.

Samlingen skedde vid Gustav Adolfskyrkan där vår ciceron, Gunnar, med stort djup i

kunskaperna, började med att berätta lite om sin bakgrund som militärmusikerson.

Sedan högg vi in på kyrkan. Den byggdes med både handkraft och ekonomi, av

officerarna, i förrförra århundradet. Då var nämligen omgivningarna fullpepprat med

militärer och anläggningar, för att hysa dessa. Den blev i realiteten en förbandskyrka.

Om den mängden förband, med tillhörande personal, idag skulle finnas i Stockholms

innerstad, så skulle man verkligen kunna tala om ett väsentligt inslag i gatubilden.

Inte som idag, med vaktparaden och K1 som enda militära inslag. OK för Karlberg

och Högkvarterat på Lidingövägen, men de gör inte så mycket väsen av sig.

Så började den något halkiga promenixen med första anhalt Garnisonen, Stockholms

största kontorshus. Som alltså ersatte de tidigare stallen på platsen. Dessutom har

HE sina egna minnen från området då en gymnastiksal användes för vår

handbollsträning.

Namnet är ju lätt att förstå, i synnerhet som vi i nästa paus, kunde se både Göta och

Svea Livgardes kaserner. Sture och Karin kunde även bidrag med bilder ur verkligheten.

Detta då i synnerhet Karin har sina egna minnen från lokaliteterna när

militären hölls där.

Vidare ner till Fredrikshovs slott. Vi vände oss om och kunde få en viss känsla för hur

hög imponatoreffekt framsidan av Livgardenas byggnader måste ha haft, när inte

alla ”moderna” bostadshus låg i vägen ner mot Strandvägen.

Vi passerade Oscarskyrkan, vilken nostalgi. Undertecknads dopkyrka.

Och nästa hästpalats. Dragonernas kåk som numer är lite undanskymd och ligger på

Storgatan, bakom Historiska museet. Den var också mer imponerande när det var

fritt mot vattnet.

På vår fortsatta vandring påmindes vi om de krigsrubriker som den fredliga

Spiltaligan orsakade då det begav sig. En av våra ordentliga, men deporterade,

Vargar lär ha ett förflutet i detta vilda gäng. Vi passerade tjongens gamla högborg i

hörnet av Styrmans och Linnegatorna där Augusta Jansson hade sin fabrik, men

då var det snarare krig med tandtrollen.

Lite spionhistoria berättades sedan, när vi gjorde ett stopp vid gamla

Karlaplansstudion. På den platsen har FRA sin vagga. Läget berodde på att gamla

Televerket hade en växelstation i krokarna.

Flygarmonumentet fick sig ett besök och ytterligare ett Krigiskt namn, Fältöversten.

Även om jag undrar vad det är för Svader. Dessutom kan man ju undra om Gropen

inte kunde ha varit ett resultat av en stor bomb. Om man låter fantasin flöda.

Nästa anhalt på vår resa blev gamla Försvarsstaben mitt emot Östra Real på

Östermalmsgatan. Dock passade Sture innan dess på att peka ut läget för HE´s

första lokal på Skeppargatan. Mitt emot gamla Frälsis krigsskola. Och han kunde

inte heller hålla sig från att stolsera med att han faktiskt bott intill en av FS´s stuprör på samma gata.

Eftersom vi är gamla och trötta och hungern så smått började göra sig påmind, tog vi

långa steg söderut. På vägen fick vi reda på att det faktiskt funnits en rund

Cirkusbyggnad på den plats som pojkarna i Östra Real så väl kände till innan

flickorna intog även Högre Allmänna Realläroverket för gossar å Östermalm.

Cirkus även då så att säga. Även efter det kan jag nämna av egen erfarenhet.

Här gavs vi också en geografisk lektion i ”spioncentralernas” position under det andra

stora kriget

Sista stoppet på vår apostlaresa blev den plats där lärdomen om skidans fram-

förande i Stockholm säges ha sitt ursprung. Alla mindes dock platsen som

Östermalms polisstation. Men här förlades tappra norrbaggar i förrförra seklets slut.

Men däremellan kommer inte faster men en brandstation. Curt kunde berätta att det

dessutom var den plats där polisen hade sin mobila enhet placerad, för att inte tala

om den, för ändamålet aldrig använda men inköpta, vattenkanonbilen var parkerad.

Dock dög den till att spola upp is för att träna poliser i halkkörning.

Ahhhhhh, maten hägrade. Borgården, som Armémuseums restaurant heter, drog

som en magnet och trots att det såg platsfritt ut, fann vi dylika. Som vanligt fick vi

oss god mat till livs. Och om man ville så kunde man slå prisrekord genom att betala

25:- för en 33 cl Loka. Men det har vi fattiga pensionärer inte råd med. Kranvatten är

ett utmärkt substitut och dessutom något mer miljötänkt.

En lyckad Stadsvandring som man inte kan annat än tacka och bocka för att Gunnar

så förtjänstfullt och informationsrikt genomförde detta evenemang.

Jag ser fram emot nästa års Söderpromenad, eller tar jag ut något i förskott nu?

 

Om ni vill ha en mer insiktsfull beskrivning av vår resa så finns även en mer ackurat

beskrivning som kan begäras från undertecknad.

Löpnisse

 

11 mars kom så det traditionella Spagettioperan på Regina med en föreställning av Trollflöjten.

Denna gång lockades 14 vargar och 11 vargbekanta. Vi fick avnjuta en musikalisk saga med

skönsång och humor om Upplysningstidens idéer under 1700-talets Europa. Just denna kväll

fick vi en annorlunda operaupplevelse, en av sångarna hade tappat rösten och han mimade

sig igenom föreställningen, medan en spöksångare i kulissen sjöng hans partier på ett

förtjänstfullt sätt. Enligt operakännarna sjöng Nattens Drottning sina partier på ett ypperligt

sätt. Mot slutet av föreställningen visade operasångarna att de även kunde poppa upp låtarna.

Vargfar Janne hade som vanligt ordnat det administrativa. Men tyvärr fick vi inte avnjuta det hela i samlad tropp.

Harra

 

Så årets Klou:

 

Ståtlig fest - Vargarnas 75-årsjubileum den 9 april 2011

 

Redan tidigt på morgonen infann sig 3 vargar i församlingshemmet för att ställa i ordning

detsamma för kvällens stora begivenhet. Under ledning av Styresman Christer slet Clas

och Hans med att få lokalen i det skick som Christer önskade. Hans var dessutom ansvarig

för kvällens mat och dryck samt inköpen runt detta. Det flyttades bord och stolar, dukar lades ut,

porslin och glas ställdes fram tillsammans med bestick och som kronan på verket ett antal

bordsdekorationer. Efter ett par timmar konstaterade vi med nöjda miner att det här har alla

förutsättningar för ett riktigt bra kalas.

Återsamling skedde sedan en timme innan festen skulle börja och döm om min förvåning

när jag springer ihop med ett helt batteri av människor i köket. Det visade sig då att Hans

inte bara ordnade med mat och dryck utan även hade ställt en organisation till festens förfogande,

snacka om att alltid vara hjälpsam och vänlig, en sann scout. Strax efteråt infann sig Bertil

som hade gjort i ordning en väldigt uppskattad tipspromenad med ett antal scoutrelaterade

frågor som spände över vargarnas 75 år. I samband med drinken vimlade vi alla runt med

varandra och försökte svarar på frågorna, en del hade dessutom problem med att hitta dem…

Så var det äntligen dags för oss 48 deltagare i festen att träda till bords och vi bjöds på en

utsökt trerättersmeny med goda drycker till. Efterrätten lämnade inte många ögon torra,

specialgjorda tårtor med scoutliljan i choklad med sällskap av texten ”75 år” i den rödaste

hallonglasyr, vilken fest! Styresman Christer höll välkomsttal och gammelvarg Morten svarade

med att i slutet av middagen tacka arrangörerna. Under middagen hölls det många roliga tal

och vi underhölls av Thomas och Öje som dels hade satt ihop en musikfrågetävling och dels

hade gjort ett musikhäfte som vi använde flitigt. Det enda som inte användes så flitigt i musikväg

var Stures dragspel som hängde sig, hur nu det går till… Lyckligtvis hade Tomas och Öje sina

instrument med sig och Sture kunde som vanligt trolla fram guran, kvällen var räddad.

Efter middagen bjöds kaffe och för de som önskade avec och så småningom visade Curre

bilder från Vargarnas aktiviteter de senaste åren. Allt avslutades med att samtliga ylade den

gamla dängan ”En blå förgätmigej” för att på så sätt visa vår uppskattning till alla som hjälpte

oss med serveringen.

En sak kan jag som junior i sällskapet konstatera och det är att oavsett ålder så har man en

gång fått kakifärgen kring sin hals så sitter den där för evigt!

Clas Hjorth

 

 

 

 

Förutom detta för er som inte var där.

 

 

 

 

Styresmannen Christer Lundins välkomsttal vid Vandrarscouterna Vargarnas 75-årsjubileum den 9 april 2011

 

 

 

Kära Vargar och övriga vänner !

Hjärtligt välkomna till denna jubileumsfest, vandrarscouterna Vargarnas 75-årsjubileum.

Det är 75 år sedan ett antal ”överåriga” scouter träffades och beslöt att bilda ett vandrarscoutlag

för att kunna fortsätta att träffas och trivas tillsammans med scoutidéerna som ett sammanhållande kitt.

Detta var alltså år 1936 och samlingspunkten var en trevlig källarlokal på Grevgatan.

Åldern för de ”Överåriga” ungdomarna - det var enbart pojkar i scoutrörelsen på den tiden - var från

16-17 år upp till ca 20 år. Ledare för laget blev Nisse Söderberg, då 25 år.

Några år senare drog Påtabygget igång, och jag tror de flesta av oss känner till och är imponerade

av engagemanget från scouternas sida. Många Vargar använde helgerna till att cykla ut till Påta

när skolan eller jobbet slutade vid lunchtid på lördagarna, bygga ett par timmar på eftermiddagen,

sedan koppla av på kvällen och fortsätta arbetet på söndagen för att därefter cykla hem till Stockholm

och till den väntande söndagsmiddagen. År 1943 invigdes Påta av scoutchefen Folke Bernadotte.

Påta var dock då endast halvfärdigt och Vargarnas arbete med att färdigställa Påta fortsatte under

hela 40-talet och 50-talet.

Jag gör nu ett tidshopp om drygt 50 år och lämnar historien och kommer därmed direkt till dagens

jubileum istället. Jag vill hälsa ett par deltagare i kvällens fest särskilt välkomna. Jag tror att ni övriga

har full förståelse för detta.

Vi skulle ha varit två ”Urvargar” här i kväll, Vargar som var med vid starten år 1936, nämligen

Arne Arnesson och Valter Söderström, men en av dem har fått lämna återbud. Arne, som bor i

Norrtälje, hade först anmält sig men konstaterade att han inte riktigt orkade komma hit och han

skickar oss sin hälsning. Vi har Valter med sin Ulla här i kväll, och det är vi mycket glada över.

Det är ingen tillfällighet att vi har festen här i församlingshemmet i Hedvig Eleonora. Församlingen

har varit ett stort stöd till scoutkåren i alla år. Min åldersgrupp tänker kanske särskilt på kyrkoherden

Simon Skoglund, en kraftkarl som hade ett utpräglat dalamål som vi scouter tyckte var skojigt att härma.

Som ung präst i församlingen spelade Simon en viktig roll när Påta kunde inköpas i slutet av 1930-talet.

I dag har vi glädjen att här se två riktiga Vargvänner med församlingsbakgrund, nämligen

Ragnhild Hjorth och Anne Marie Söderlund. Ragnhild har bl. a. varit med i kyrkorådet och

i Påtastiftelsen och Anne Marie har under många år varit husmor i församlingen och ett viktigt

stöd bl. a. för scoutbasaren. Roligt att ni är här i kväll.

Scoutkåren - Hedvig Eleonora Scoutkår - lever. Det är möten i scoutlokalen här bredvid under

de flesta veckokvällarna, de olika enheterna drar iväg till Påta ett par helger per termin. Vi har nöjet

att här i kväll ha med oss scoutkårens nuvarande ordförande, Cecilia Winther, med sin Pontus.

Vi sätter stort värde på att ni båda vill vara med oss och fira detta jubileum.

Kära vänner, man kan ställa sig frågan: Varför är vi alla här och firar detta 75-årsjubileum?

Man kan ge olika svar på denna fråga. Enklast är att konstatera att det är roligt att gå på fest, äta

och dricka gott, träffa vänner, sjunga och ha trevligt i övrigt.

Till det tycker jag att det också är roligt att träffas över generationsgränserna. Själv har jag länge

ansett mig vara ung i Vargsammanhang, men kan nu konstatera att tiden börjar komma ikapp mig i det avseendet.

Vad som är än mer viktigt att vi har anledning att träffas är karaktären av våra gemensamma minnen.

Det är scoutupplevelser som är fantastiska. Det gäller miljö, ute i naturen, hajker och vandringar,

sommarläger i tält och vinterläger under sportlov m.m. Det gäller scouttävlingar och mer eller

mindre avancerade lekar. Vi hade verksamheter och aktiviteter i scoutlokalen och ute på Östermalm

och på Gärdet, och på helgerna var det utfärderna till Påta som gällde, Påta med sina spännande

skogar och sjöar. Vi har gemensamt upplevt lägerbål, kanotpaddling och orientering mm. Listan kan göras lång.

Utöver allt roligt och spännande som vi upplevt i scouting har vi också kommit i kontakt med scoutings

grundtankar - kamratskap, att lära sig att ta ansvar, att ta hand om de yngre kamraterna, att planera och

organisera, och också att kunna klara sig själv när så behövs. Scouting är en ungdomsrörelse som jag

tror att vi alla har lärt oss mycket av och har haft stor glädje och nytta av.

Jag vill avsluta med att påminna om att idag har Vargarna två syften, som jag vet att ni väl känner till.

Vargarna skulle kunna ha valspråket UTILE DULCI. Det är latin, myntat av skalden Horatius som levde

vid tiden för Jesus födelse. Det betyder Förena nytta med nöje.

Med andra ord: När vi träffas här och har trevligt och gläds åt våra fina scoutminnen så skall vi också

komma ihåg att vi kan, som vuxna, som föräldrar och som mor- och farföräldrar stödja scoutverksamheten

och bidra till att även dagens pojkar och flickor får möjlighet att få uppleva det fina naturliv och kamratskap

som god scouting kan ge.

Jag anser alltså att vi har all anledning att fira detta jubileum, och att det är särskilt roligt att få fira jubileet

tillsammans med er alla som är här i kväll.

Kära vänner, än en gång mycket välkomna och låt oss få en härlig och minnesrik kväll tillsammans.

 

Och.

 

Ett  jättestort  TACK

 

      till alla medskyldiga

 

       för den minnesvärda och fina

 

 

          VARGFESTEN

 

 

 

FRAMFÖR    Maggan  och  Jan-Egon

 

Vilket tydligen kan gälla för alla.

 

Och så vad kommer nu att stunda:

 

En traditionell Vargsill på numer lika traditionella Bellevueudden.

Denna gång får vi anstränga oss en smula för att inte våra värdar Gunnar och

Marianne skall arbeta ihjäl sig.

På vilket sätt kommer då vår ansträngning att se ut kanske du undrar.

Sill, potatis eller annan dylik förning (om nu inte sill gouterar herrskapet),

kompletterat med tillbehör som bröd, smör och ost. Men glöm för all del att man blir törstig av

tipspromenad och sång, så medför drycker i önskad mängd. Kaffe med kaka brukar

smaka gott och om suget finns där, så kan säkert en aveck slinka ner som en god

avslutning. Innan den långa vägen hem.

En liten praktisk detalj i sammanhanget kan vara att söka sällskap att dela sina inköp

med. Tänk grönt och medtag flergångsmaterial.

Eftersom ni säkert är nyfikna så kanske ni vill veta att det är framåt 18.00 som vi

samlas och som riktmärke har vi 31 maj, men eftersom vädrets makter kan stå som

spön i backen kan ett kryss i almanackan även 9 juni vara på sin plats.

Och för att ni inte skall bli kladdiga om händer och kläder så kan det vara praktiskt att

medtaga diverse verktyg att äta på med, på och att dricka ur.

Och slutligen, för att ni inte skall tycka att våren var för kall i år, så kan hyfsat varm

klädsel vara bra att tänka på.

 

Lika traditionellt firar vi även Midsommar på Påta.

 

Fredag 24 plockar vi blommor på förmiddagen till midsommarstången.

Vid 12 ordnas Sillunch inom Storpåtas hägn. Under loggian eller inomhus beroende

på väderlek. Korv och köttbullar för di små. Dricka medtages i önskad mängd och av

önskad sort.

14 drar de fysiska aktiviteterna i gång med stångresning och dans kring densamma.

Som vanligt trakterar Sture sitt ackordeon. Den blöta sjön erbjuder naturligtvis

nedblötning. Varefter eller mitt under eller något, kaffe serveras i samma hägn som

tidigare.

19 sker repris på arrangemanget klockan 12 men förningen har då förändrats till mer

substantiellt innehåll. Dryck medtages på samma sätt till detta evenemang.

Kvällen rinner sedan på tills orken tryter.

Lördagen 25 aktiverar man sig efter eget tycke.

Söndag 26 sker allt i Österåkers församlings regi. Så vi får lata oss en smula.

Klockan 10 blir det konfirmationsgudstjänst under ledning av Lena som vi känner

sedan gammalt. Den snälla hunden är säkert med. Och även orgeltrampare Sture.

Efter detta sker som vanligt kyrkkaffe. Och fullt med familjefotograferande kan man

säkert få se.

Som synes finns en del arbetsuppgifter som, blomplockning, dukning, matlagning,

disk, städning, mm. Anslag kommer att finnas.

Anmälan till de två måltiderna, som sker till självkostnadspris, sker senast 20 juni till

Kurt: kurt_johnny.edstrom at comhem.se 08-7121490, 0762-161008, 0704-564304 alt

08-540200565 Någonstans hittar ni honom säkert. Eller till Sture:

stureh.andersson at brevet.nu eller o8-54022455. Nu har ni alla chanser att lösa det

hela.

Till samma mottagare skall ni även överlämna ert intresse för övernattning.

Och för er som sover över så disponeras naturligtvis Storpåtas kök för all form av

förtäringstillredning. Inom rimliga gränser.

Har ni tyckt detta varit för rörigt så finns det möjlighet att komma med konkreta frågor

till ovanstående två eller till undertecknad hans.morling at swipnet.se eller 0708-

704010

 

Så finns det en plan som Sickan sade:

9.8 en utflykt till Arholma för att dels ha trevligt tillsammans, men även bese försvars-

anläggningen därstädes. Transporter håller vi på att undersöka. Mat kommer vi att

äta där i organiserad form. Men sätt ett stort kryss denna dag i almanackan.

Beräknad kostnad 180:- plus transport. Mer info kommer senare.

 

I september hoppas vi på att vår kunnige stadsciceron vill förverkliga sitt löfte om en

promenix Sofia-Maria.

 

I oktober så har vi: Och detta är den första officiella kallelsen:

Årsmöte 23.10. Som vanligt en söndag. Naturligtvis omgiven av mycken trivsel

och  nyttigheter, under ledning av vår flitige Stugfogde Kurt. Boka hela söndagen och

måndagen.

 

I November har vi en tanke om ett musieébesök och i December traditionell Basar.

 

Så styrelsen håller fanan i topp.

 

 

Löpnisse

 

 

PS Vår alltid påpasslige kassör har bett mig påminna de som ännu ej fullgjort sina

förpliktelser visavi årsavgiften för 2011 att göra detta, samt att den försumlige som

glömt att denne var medlem även 2010 komplettera med detta. Glöm för all del inte

att ange vem du betalande medlem är på inbetalningen. Pg är 162364-4 och till

vem ses överst på detta alster. DS